I denna text kommer jag även nämna dagen då vi körde från Lissabon, som Nathalie redan har skrivit om, men jag kommer fokusera lite på Ericeira då det betyder en del för mig.
De som har varit i Portugal och provat på vågsurfing har mest sannolikt varit i Ericeira eller i Peniche. Båda orter är från början fiskebyar som vuxit till mindre städer pga den internationella berömmelse att platserna är några av de bästa vågsurfingplatser i världen. Självklart har jag varit på båda ställena tidigare. Ericeira ligger så varmt om mitt hjärta så när jag skrev en bucketlist (typ en lista på vad jag vill åstadkomma) för 5-6 år sen var en av punkterna att jag skulle gifta mig i denna pittoreska vågsurfningsmecka.
Nu blev det Vellinge istället men jag kom fram till senare att personen är viktigare än platsen 😉.
Hur som helst, efter Lissabon var valet självklart, mot Ericeira! Jag hade berättat alla mina minnen och känslor jag hade för denna platsen för Nathalie i bilen dit, så hennes förväntningar måste ha varit skyhöga. När vi rullade in i staden hade Samuel börjat skrika sen en stund sen och ville bara komma ut ur sin bilbarnstol, vilket bidrog till stressen att hitta en plats att parkera på. Jag var surfsugen och Nathalie ville bara stanna och vila/njuta. Till min förskräckelse märkte jag att Ericeira förändrats en del den jag var där senast, typ 6 år sen. Varje parkeringsplats nära havet hade skyltar med parkeringsförbud för campervans och staden hade växt mer och blivit ännu mer kommersialiserad, vilket inte bidrog till några goa vibbar.
Det blev faktiskt så att vi lämnade Ericeira bara efter en lungn Samuel paus och begav oss till Praia das hortas.
Morgonen efter var målet nästa surfparadis, nämligen Peniche. Det ska också sägas att vågprognosen visade ganska stora vågor runt Ericeira, för stora för mig. När det är för stort i Ericeira är Peniches vågor perfekta för en.
En halvtimme senare hade vi hittat en otroligt fin parkeringsplats på en liten höjd och bara 50 meter från havet, med utsikt över Baleal Norte, surfstranden precis norr om Peniche. Här rullade vågorna in mycket inbjudande och jag kastade mig ut i havet så fort vi hade ställt bilen och upplevde de fina och lagom lugna vågorna på denna plats.
Middagen med familjen smakade extra god på kvällen samtidigt som vågornas brus spelades i bakgrunden. Jag hade redan glömt Ericeira.
Efter första dagen kände vi alla att hela familjen trivdes så bra i Peniche så vi bestämde oss för att i totalt två nätter. Dag två innehöll mer surf för mig och en välbehövlig massage för både mig och Nathalie på en massagestudio inne i Peniche by. Det var väldigt mysigt att gå runt i Peniche med Samuel i bärsele samtidigt som jag visste att Nathalie njöt på en massagebänk. Massören använde sig då och då av en massagepistol som vi behöver fråga henne var man skaffar en sådan, då vi redan hade lagt upp en på inköpslistan. 🥳
Vistelsen i Peniche by avslutades med ett vinglas på ett vinotek, där hela familjen fick en pratstund med min mamma och pappa på telefonhögtalaren.
Vi hade bestämt oss för att åka vidare ganska tidigt dagen efter och jag visste inte när jag skulle uppleva Peniche igen, så jag tvingade kroppen upp kl 7 på morgonen från en varm säng och ut i 17 gradigt vatten för att få uppleva en surf i soluppgång, klart värt det ♥️.
Comments