Till ovanligheten var planen för förmiddagen klar sedan dagen innan, vi skulle besöka Bilbaos landmärke nummer ett, Guggenheim konstmuseum. Pga Samuels Carpe Diem anda parkerade vi utanför museet en timme innan det skulle öppna och bestämde oss för att ta en hyfsad snabb sightseeing av centrum.
När vi kom tillbaka till bilen igen hade det gått tre timmar istället för en, och under den tiden hade jag lyckats shoppa kläder för ca 200 euro och inom familjen en massa delikatesser för oklart antal euros. Jag kom även tillbaka med en känsla inombords att upplevelsen av Bilbao troligtvis landar på topp 3 städer har varit på i livet, Malmö inkluderat 🙂. En stad jag kan tänka mig vi i under några år framöver. Således fick Guggenheim stå vid sidan för det underbara utforskandet av Bilbao och blir en av många anledningar till att återvända hit.
Via vår reseguide AtlasOfObscurities, fångades vårt intresse av sevärdheten Gaztelugatxe, som ligger precis nordost om Bilbao. Vi blev lockade av bilder på en liten ö som var kopplad till fastlandet med enbart en väldigt smal och upphöjd stenpassge, med stup på båda sidor vägen till ön. Tanken gick direkt till Sagan om ringen eller likande fantasyhistorier kring utformningen.
MEN, när det bara var några kilometer kvar till där sevärdheten började, blev vi fast i en bilkö som rörde sig väldigt sakta fram. När vi insåg att vårt besök på denna populära plats var på Påskafton och mitt på dagen, hitta vi första bästa lucka att komma ut ur kön och körde sedan vidare. Nathalie hoppade dock ut snabbt på nästa rastplats för att få någon bild av ön, tyvärr med väldigt begränsad vy.
Hur som helst, med Bilbao och omnejd i backspegeln körandes österut under eftermiddagen, hade vi inte fler ställen i Spanien vi ville till utan nu var det mer eller mindre raka vägen till Italien med ett lite lägre stopp i Nice i Frankrike.
Detta betydde att vi höll på att lämnade den surfsäkra Atlantkusten för det mer platta Medelhavet. Insikten av detta fick mig att be familjen om en sista surf under eftermiddagen innan vi skulle lite mer inåtlandet.
Det godkändes och vad tacksam jag är för det, då jag upplevde det mest magiska naturkontakten jag gjort under vår resa hittills. Platsen och stranden det utspelades på hette Mundaka och det som var speciellt var naturen och de fenomen som naturen bjöd på.
Naturområdet är ett naturreservat där viken som havet färdas in i övergår till en flod, fast en väldigt långgrund flod. När det då är lågvatten, vilket det var när jag begav mig ut och surfade, är flodens mynning bara några stora vattenpölar och resultatet är en vidsträckt sandvärld omringat av berg, med havet som pumpar in vågor, riktigt goa vågor.
Naturfenomenet som jag blev bjuden på var ett hällregn, där jag, sittandes på min bräda ute i havet, ovetandes om havet var ovanför eller under mig. Sjukt häftigt att möta en våg som piskar upp vatten samtidigt som regnet väver in en i en obeskrivlig vattnenvärld. Hit vill jag också återvända 🥰.
Nathalie hängde med Samuel och Ralf i Buster under tiden jag var ute och fick passivt uppleva en hemmafest av rang. Bara några tiotals meter bort hade ett stort gäng en galet hålligång, med afterskitema och musik som dunkade ut bland kvarteren. Kul🥳.
Sist i detta inlägg vill hela familjen uttrycka vår tacksamhet till Nathalies mamma Claire för att ha skickat en påskpresent. Presenten var att vi fick ta in på ett fint hotell och uppleva lite lyx när familjen firade påsken. Hotellet hette Dolarea i Beasain. Den duschen och sängen på kvällen var gudomlig! Stort tack fina svärmor🥰🙏🤗.
Campervan familjen Thuring hälsar Glad Påsk🐣
Comments