Grabbhäng

Klockan var ca 07:15 när grabbarna (jag, Samuel och Ralf) pussade och kramade av Nathalie vid Nice flygplats. Nu var det dags för 36 timmars grabbhäng innan vårt återseende.

Vad skulle vi tre grabbar hitta på då.... Vi hade ju hela den lyxiga franska Rivieran och Nice att gotta oss av med strålande solsken, 25 grader och en massa folk och puls. Inte alls sugen 🙂.

Vi lade snabbt Nice och kusten bakom oss körandes upp bland bergen och förområdet till Alperna. Redan här kom först incidenten för mig som tillfällig ensam vårdtagare. Jag passerade en bensinmack på vägen ut ur Nice och lade märke till att jag snart skulle komma in på reservtanken. Samuel hade precis somnat och jag ville komma ut från civilisationen så fort som möjligt, så jag passerade i tron om att det skulle komma fler mackar längre fram. Ni inser säkert redan var det här handlar om...

Med den alltjämt avtagande civilisationen började vägen att luta mer uppåt, vilket betydde mer bränsleförbrukning. Ganska snabbt började reservtankslampan att lysa och färddator visade hur många kilometer jag hade kvar innan soppatorsk. Jag insåg faktiskt risken och stannade till vid vägkanten för att kolla Google Maps kring bensinmackar längst min rutt till den bergsby jag hade ställt in siktet på. Det fanns en enda mack på rutten och inget mer, och den låg så pass långt fram så att jag var säker på att jag skulle klara det men inte om, av någon anledning, jag inte kunde tanka där. Jag kom också på att det var söndag och att det är en helig dag i dessa länder för butiker och serviceställen att hålla stängt.

Jag tvekade en stund innan jag fortsatte mitt äventyr med mina två grabbar bak i bilen.

Måste erkänna att jag pustade av lättnad när jag kom fram till macken och hörde hur ny diesel forsade ner i tanken, detta efter att jag var på helspänn sista 10 minuter, kördes med en förväntade kvarstående sträcka på färddatorn som stod på noll. Hade varit lite typiskt att få berätta för Nathalie att allt gick åt helvete 60 min efter att hon lämnat mig som ensam vårdnadshavare.

Men det brukar allt som ofta lösa sig väldigt väl, så även denna gången, för ankomsten till bergsbyn var magisk. Tidigt på förmiddagen parkerade jag Buster på en ställplats ca 600 meter över havet, med blå himmel och utsikt över de första alptopparna. Bergsbyn hette Belvédère och hade 677 invånare (senaste statistiken från 2009🙂). Som alltid vaknar Samuel när destinationen är nådd, så det blev direkt att spänna på sig babyselen och kartlägga den lilla bergsbyn. Kan säga att de morgonpigga fransoserna höjde på ögonbrynen lite när en ensam man kom gåendes med en 8 månader gammal bebis på magen under turistlågsäsongen. Men det är ett bra sätt att få ögonkontakt och säga Bonjour👋.

Vi grabbar tog det väldigt lugnt resten av dagen med lunch under markisen utomhus, fri lek på den lilla konstgräsplanen vid parkeringen och ett bad för Samuel då temperaturen snurrade runt 25 sträcket.

När skymningen började komma så smått var det för vackert för att sitta i bilen och uggla så hela gänget drog ner till lokalkrogen, där pappa fick njuta av en öl på uteserveringen och fira att alla överlevt dagen🙂. Just här kände jag en stark saknad av Nathalie, som partner men lika mycket som familjemedlem som vi fyra nu har blivit sammansvetsade till. Kunde också märka det på Samuel att han saknade sin mamma, speciellt när han skulle lägga sig för kvällen.

Sittandes där på kvällen i Buster, bortsett från Samuels djupa sovandes andetag, med tystnaden som enda sällskap, kunde jag väldigt snabbt reflektera mig fram till hur lyxigt och tacksamt det är att vara två föräldrar som får ta hand om och dela sitt barns första tid ihop. Och att jag får lov att göra det med världens vackraste människa, både på insidan och utsidan, det går inte att beskriva i text. Tack min skat♥️🥰.

Med det sagt var det jävligt gött med egentid och denna tystnad och när Nathalie ringde på kvällen förklarade jag mitt behov av ett kort samtal innan vi sa godnatt till varandra.

Morgon och förmiddagen efter gick i samma lugna takt på samma ställe innan jag fick för mig att vi skulle ta en tur ner till Nice under eftermiddagen då det var ett Atlas of obscurity där som verkade intressant.

Resultatet blev bara en sightseeing av Nice från Buster då det är lättare att lära sig franska än att hitta en parkering för en campervan i Nice. Körandes tillbaka till flygplatsen där vi skulle få välkomna tillbaka vår kära familjemedlem inträffade incident nummer 2. Jag kunde reflektera över att körfilerna på kustvägen till flygplatsen från Nice innerstad var väldigt smala innan jag både kände och hörde en smäll på min vänstra sidobackspegel. Det var en mindre lastbil som hade kommit in på mitt körfält och där hans sidospegel hade kolliderat med min. Vi båda stannade längst vägen och efter vi hälsat, inspekterade skadorna. Det är som när man kör äggpickartävlingen under påsken, som går ut på att det ägget som klarat sig från kollideringen vinner. Mitt ägg var Buster och han gick vinnande ur tävlingen, dvs inte en skråma på bilen medans den olycklige skyldiges sidospegel gick sönder.

Det blev kramkalas när vi alla grabbar fick se vår Nathalie igen, speciellt när hon kom med en stor påse lösgodis, en massa gasflaskadaptorer för alla Europas länder samt fler av mina efterlängtade Magic the gathering kort.

Familjen åter komplett♥️.